Medalj från bondetåget 1914

Vart fjärde år är det valår, då vi går till valurnorna för att välja våra förtroendemän. Det här föremålet påminner oss om en tid för etthundra år sedan, när rösträtten ännu inte var allmän och demokratin inte var självklar.

Åren innan första världskriget bröt ut var försvarsfrågan den viktigaste politiska frågan i Sverige. År 1911 hade landet fått en liberal regering, ledd av Karl Staaff, som gått till val med ett löfte om att minska försvarsanslagen, som uppgick till mer än hälften av statsbudgeten. Denna anslagsminskning ledde bland annat till att flera planerade pansarbåtsbyggen kom att stoppas. Flera insamlingar startades bland allmänheten, och en pansarbåt kom också att byggas för insamlade pengar.

Den konservativa kritiken mot regeringen var dock fortsatt stor, och det fanns dessutom en romantisk önskan om ökad kungamakt. I december 1913 togs därför ett initiativ för att samla landets bönder till en stor manifestation i Stockholm. Den 6 februari 1914 ägde denna manifestation rum. Omkring 32 000 bönder och lantmän från hela landet samlades under sina landskapsfanor och tågade till borggården på Stockholms slott, där medlemmar ur kungafamiljen tog emot. Böndernas talesmän talade, med en önskan om en snar lösning på försvarsfrågan. De tryckte också på "de urgamla banden mellan folket och kungen".

Borggårdstalet

Sedan inledde kungen, Gustav V, sitt tal som senare kom att kallas för borggårdstalet. Talet var huvudsakligen skrivet av upptäcktsresanden och den konservative debattören Sven Hedin. I talet var kungen kritisk till regeringens politik och han anslöt sig också till demonstranternas krav. Han talade om "min armé" och "min flotta", och avslutade med. "Följen och stödjen mig därföre allt framgent!" Talet upprepades av kronprins Gustaf Adolf på Slottsbacken, och av prins Carl på den yttre borggården för alla de som inte fått plats på den inre borggården. Sedan tågade församlingen förbi kungen på slottet. Samtidigt anlände en budkavle från norr, som försäkrade att Norrbottens och Västerbottens allmoge instämde i bondetågets idé.

Två dagar senare, den 8 februari, anordnades en motdemonstration, arbetartåget, som samlade 40 000 deltagare och uttalade sitt klara stöd för regeringen och dess politik.

Trots detta ledde borggårdstalet till en konstitutionell kris. Den liberala regeringen avgick den 10 februari och ersattes av konservativ ämbetsmannaregering. Detta var sista gången en svensk regering avgick för att den inte hade kungens förtroende. Demokratiseringsprocessen avstannade, men kunde inte i längden stoppas. I valet 1921 tillämpades allmän och lika rösträtt för första gången i Sverige, och demokratin hade segrat. I fortsättningen skulle det råda parlamentarism, det vill säga att regeringen ska ha riksdagens förtroende.

Medaljen

Till samtliga deltagare i Bondetåget utdelades en medalj. Konstnären var Adolf Lindberg.

På medaljens åtsida ses ett porträtt av kungaparet. Omskrift: KONUNG GUSTAF V DROTTNING VICTORIA. Nederst konstnärens ini­tialer: A. L. På frånsidan finns texten: MINNE AF BONDETÅGET 1914, omskrift: MED FOLKET FÖR FOSTERLANDET. Nederst finns en ros. Vem som mottagit vår medalj (Nbm 28188) har vi tyvärr inga uppgifter om.

 

Robert Pohjanen
Antikvarie, Norrbottens museum
(publicerad 2014)