Sjuksköterskeuniform
Sjuksköterskeuniform
Sjuksköterskeyrket var tidigt ett av få yrken som ansågs vara en acceptabel sysselsättning för kvinnor.
Yrket sågs som ett kall, där en del av yrkesutbildningen bestod av religiös skolning. En sjuksköterska förväntades bland annat avstå från att bilda familj för att helt kunna ägna sitt liv åt att vårda andra.
Sjuksköterskeskolor
Den engelska sjuksköterskan Florence Nightingale kämpade i mitten på 1800-talet för att höja statusen på sitt yrke och år 1860 öppnade hon sin berömda sjuksköterskeskola vid S:t Thomas Hospital i London. I Sverige fanns vid denna tid inga sjuksköterskeskolor, bortsett från Ersta diakonissanstalt, där man sedan 1851 utbildade diakonissor som bland annat skulle arbeta med sjukvård.
Den första sekulära utbildningen för sjuksköterskor i Sverige startade 1867, då Röda Korsets sjuksköterskeskola grundades. Ett år tidigare, 1866, hade man skickat iväg den 31-åriga Emmy Rappe från Småland till London och Florence Nightingales skola. Emmy ansågs vara en lämplig person att leda den nystartade sjuksköterskeskolan i Sverige och i London skulle hon få den rätta utbildningen för uppdraget.
Sjuksköterskeskola i Boden
Först 1949 får man en utbildning för sjuksköterskor i Norrbotten, då grundas Röda Korsets sjuksköterskeskola i Boden. Tidigare fanns närmaste utbildning i Västerbotten.
Landstinget i Norrbotten var huvudman för den nya utbildningen, medan Röda Korset svarade för innehållet. Instruktörer från Röda Korsets skola i Stockholm kom upp till Boden för att leda verksamheten.
För att bli antagen till skolan skulle man vara minst 19 och högst 27 år, vara svensk medborgare, ha gott uppförande, god hälsa och vara lämplig för yrket. Det krävdes även god skolunderbyggnad och man skulle besitta enkla kunskaper i matlagning.
De första tre månaderna var en prövotid, då kallades eleverna för "plättar", troligen för att de som huvudbonad bar ett platt, vitt blad, vikt i tre delar. Eleverna fick själva bekosta tre blå- och vitrutiga klänningar, fem förkläden, samt tre skyddsrockar. Till sjuksköterskeuniformen hörde även kappa, en svart kalott och en svart klänning, "fracken", som bars vid högtidsdagar.
Studierna varvades med praktiskt arbete. En före detta elev berättar: "Vi fungerade som arbetskraft under vår praktiktid. Vi jobbade som bara den. Oftast började vi 07.00, håltimmar 13.00 - 16.00, då vi ofta hade föreläsningar inbokade. Sedan arbete 16.00 - 21.30."
Mat, logi och en fickpeng ingick under utbildningstiden. Eleverna bodde på skolan. Alla hade var sitt rum med tvättställ. Dusch och toalett fanns i korridoren och "ett litet kök med ett litet skåp, där vi kunde ha våra skorpor och vår kaviartub."
På internatet fanns vissa regler, dambesök fick man ha på rummet fram till klockan 22.00, men herrbesök endast fram till klockan 20.00 och "om någon förlovade sig under utbildningstiden blev det utfrågning hos rektorn om vem personen var."
Sjuksköterskeskolan övergick helt i landstingets regi 1974 och tre år senare kom högskolereformen och det ställdes nya krav på utbildningen.
Sjuksköterskeuniformen (Nbm 21344-57) på bilderna har tillhört en kvinna som var elev vid Röda Korsets sjuksköterskeskola i Boden under åren 1956-59.
Anja Wrede
Antikvarie, Norrbottens museum
(publicerad 2010)