Spännbuckla från Arjeplog
Spännbucklan har troligtvis burits på en kvinnas klädedräkt under sen järnålder, eventuellt någon gång under 900-talet e. Kr.
Vid bygget av den nya vägen mellan Laisvall och Båtsjaur påträffades 1912 en förhistorisk grav vid grustagning på sydvästra sidan av Aistjakkberget, sydväst om Alsjaur, i Arjeplog kommun. Vägarbetarna som påträffade graven har berättat att det av skelettet endast fanns kvar fragmentariska bitar. Vid benresterna hittades däremot denna välbevarade spännbuckla (Nbm 2709).
Utifrån arkivhandlingarna verkar det som om spännbucklan först lämnades till dåvarande redaktör på Norrbottenskuriren, som i sin tur tog kontakt med dåvarande intendent på Norrbottens museum. På så vis hamnade spännbucklan på museet under 1912 eller 1913. Norrbottens museum löste sedan ut fyndet genom att betala begjorda 25 kronor av upphittaren. Pengarna hade dessutom donerats för ändamålet av en välvillig privatperson från Luleå.
Ornerat kvinnosmycke från järnåldern
Spännbucklan är tillverkat av två lager brons, där det övre lagret är genombrutet och ornerat. På det undre lagret finns också ornering längst ner runt smyckets bas. På ovansidan finns lite av den ursprungliga förgyllningen kvar. Bilden nedan visar en del av det övre genombrutna lagret.
Spännet är ovalt till formen och storleken är cirka 11 x 7 cm. Smycket har en kupad form, liksom ett sköldpaddskal, och inne i kupningen finns fästen kvar för en nål.
Man vet utifrån utgrävningar av gravar, att detta typ av smycke bars parvis på kvinnodräkter under järnåldern. I gravar innehållande spännbucklor, ligger ofta två spännen i brösthöjd på den begravda kroppen. Man vet också att hängselklänningen troligtvis var en vanlig kvinnodräkt under järnåldern, vilket kan innebära att sköldbucklorna användes för att fästa axelremmarna till klänningslivet.
Det är okänt vart Arjeplogsgravens andra spänne i så fall tagit vägen. Den kan ha grävts bort vid grustagningen eller så har den tagits tillvara av någon av vägarbetarna och inte kommit till vår kännedom.
Borrestil
Spännbucklans ornerade utsida kan berätta något om ungefär när den tillverkades. Dekoren tillhör den så kallade Borrestilen som förekom i Norden under 900-talet e. Kr. Stilen karaktäriseras av avbildningar av gripdjur och djur med bandformig kropp och symmetriska knutbroderier.
På vår aktuella spännbuckla kan man tydligt se storögda djurhuvuden, ormliknande djurkroppar och snirkliga band på smyckets kupade ovansida. Armliknande lemmar med greppande klor tar tag och håller samman den snirkliga dekoren. Stilens typiska knutdekor illustreras även på fotot ovan, under föregående rubrik.
Nedanför spännbucklans genombrutna del löper ett dekorerat band där man kan se ett näbbförsett djur, kanske en grip, avbildat upprepade gånger runt hela basen. Dessutom varvas detta djurmotiv med något som ser ut som en människofigur eller möjligen en fågel.
Krigiska idrotter
Den 28 maj 1912 publicerade Norrbottensposten en artikel om spännbucklan, där man bland annat citerar Oscar Montelius (berömd svensk arkeolog och riksantikvarie) som hade god kunskap om denna typ av fynd. Han ansåg att ovala spännbucklor från sen järnålder (vikingatid) troligtvis har nordiskt ursprung eftersom de sällan hittats utanför Norden.
Montelius ansåg också att nordbornas hantverksskicklighet under denna period ofta har förbisetts. Han skriver bland annat "den skicklighet som röjer sig i dessa arbeten [tillverkning av spännbucklor], tvingar oss då att erkänna, att våra förfäder under vikingatiden icke blott varit utmärkta i krigiska idrotter, utan att de även i fredens yrken hunnit en skicklighet".
Mirjam Jonsson
Arkeolog, Norrbottens museum
(publicerad 2014)