Behåns långa historia
Behå
Den moderna behån föddes för ungefär 100 år sedan, men behån har en lång historia.
Behåhistoria
Behåliknande plagg har förekommit långt tillbaka i tiden. Redan omkring 2500 f.Kr. bar minoiska krigarkvinnor en slags behå. Under antiken användes ett behåliknande klädesplagg, strophium, ett brett tygband som virades runt bysten, ibland försett med axelband.
Vid 1880-talets början användes gördlar eller band för att stödja brösten. I slutet av 1880-talet lanserades den så kallade "bröstförbättraren", med inbyggda metalltrådar för att forma kroppen efter tidens ideal. I syfte att frigöra kvinnorna från den hårt snörda korsetten förespråkade Svenska Dräktreformeringen vid samma tid ett mjukare så kallat reformliv, i vilka stadiga bröstband eller brösthållare gav stöd och form.
Under slutet av 1800-talet och början på 1900-talet registrerades flera patent för olika varianter av bysthållare. Den första riktigt fungerande modellen konstruerades av amerikanskan Mary Phelps Jacob. Den syddes ihop av en sönderklippt näsduk och sidenband. Mary tog patent på sin idé 1914.
Behån som modeplagg
Behåns utseende har följt modets växlingar. Det pendlar mellan yppiga bröst och smal midja eller platta bröst och ingen midja. Under 1920-talet har behån fortfarande inte riktigt slagit igenom. Modet är under den här tiden konturlöst med raka former och den så kallade bröstplattaren med invävd resår blir populär.
I början av 1930-talet ökar behåns popularitet. Modet blev kurvigare och tillverkarna står redo med nya modeller. Behåkuporna börjar mot slutet av 1930-talet anta en konisk form. Kriget påverkar modet under 1940-talet, modellerna är ofta enkla och sydda av flärdfri bomull.
Vit axelbandslös behå av atlastyg med kupor av spets och tyll, Boströms Skeppshandel, Båtskärsnäs, Nederkalix socken (Nbm 13160). Laxrosa behå av atlastyg, Boströms Skeppshandel, Båtskärsnäs, Nederkalix socken (Nbm 13184).Svart behå med spetskupor, Luleå stad (Nbm 20942).
Under 1950-talet är det yppiga former som räknas igen. Höga spetsiga bröst kunde åstadkommas med hjälp av en förstärkt styv behå. Behån börjar även vadderas med skumgummi. Nya stretchmaterial, mönster och modefärger tillkommer.
Det behålösa modet slår igenom under 1960-talet, den sexuella frigörelsens stora era. Behån betraktades som ett kvinnoförtryckande plagg. De behåar som ändå utvecklades under den här tiden är kroppsnära och av tunna elastiska material.
Det är först under slutet av 1970-talet som behån blir ett modeplagg och allmänt accepterad igen. De senaste decennierna har innehållit en stor variation av modeller. Idag finns balconette, bygelbehå, gelébehå, luftbehå, push-up, spetsbehå, sportbehå, t-shirtbehå med flera.
Anja Wrede
Antikvarie, Norrbottens museum
(publicerad 2007)