Bikini

Från 1800-talets hälsobad i speciella badhus ute i vattnet blev det närmare sekelskiftet populärt att bada direkt från stranden. Badkläderna fick i och med det större betydelse.

Badkläder

Baddräkterna mot slutet av 1800-talet bestod ofta av en blus med skört, samt separata benkläder. Midjan var hårt snörd och hade ett bälte, och det gick åt nästan fem meter tyg till en baddräkt. Från att ha varit ett nöje främst bland överklassen spred sig intresset för att bada även till andra samhällsgrupper.

Efterfrågan på badkläder ökade, och de blev tidigt en del av modet. Den tvärrandiga trikåbaddräkten, populär strax före tjugotalet, dolde inte kroppens former som föregångarna hade gjort. Det raka ideal som sedan följde innebar en baddräkt bestående av en lång, löst sittande blus med korta byxor till. På 1930-talet gick det mot kurvigt, och baddräkten satt åt och hade en inbyggd bysthållare. Det blev lag på två veckors semester, och bad och solbränna var på modet.

Tvådelad baddräkt – bikini

I juni 1946 provsprängdes en atombomb på Bikiniatollen i Stilla havet. Några dagar senare visades i Paris en tvådelad baddräkt som fick namnet bikini. Tvådelade baddräkter hade lanserats tidigare, men denna modell var betydligt mindre och visade naveln. Bikinin var för vågad för sin tid, men blev populär några år under 1950-talet, kanske tack vare ett antal filmstjärnor som fotograferades i plagget. Först på 1960-talet slog den igenom på allvar.

Bikinin (Nbm 19877) på bilden syddes och användes på 1970-talet av en kvinna från Luleå. Under samma årtionde kom trekantsbikinin, där delarna satt ihop med snören. Under 1980-talet användes ofta bikinitrosor och ingen bh. Dagens bikinis har hämtat inspiration från olika årtionden.

Annika Johansson
Etnolog, Norrbottens museum
(publicerad 2011)

Läs mer:

• Bergman, Ingrid (red.), Kläder, Nordiska museet, Stockholm, 1988.
• Kennedy, Sarah, The Swimsuit, Carlton Books Limited, London, 2007.

Fler berättelser ur samlingarna  >