Dockservis
Dockservis, VEB Plasticart, 1960-tal.
Leken har ofta varit en förberedelse för vuxenlivet. Barn har i sina lekar härmat de vuxna och också lärt sig av leken. Små kopior av riktiga föremål, som gunghästar, dockserviser, korkpistoler och trampbilar har varit en del av inlärningsprocessen.
Redan i det gamla Egypten gjordes miniatyrer av lergods, det är dock oklart om det rörde sig om leksaker eller gravgåvor. Från romarriket finns sådana miniatyrer som helt säkert användes under lek. Under medeltiden gjordes små tallrikar och liknande av brons eller tenn. Mot slutet av 1700-talet tog tillverkningen av miniatyrserviser fart på allvar.
De flesta av de stora europeiska porslinstillverkarna gjorde teserviser för barn. Sådana kunde också beställas från Kina via något av de ostindiska kompanierna. I Sverige har till exempel Rörstrand gjort små te- eller dockserviser sedan 1700-talet. Dessa serviser var förstås inte billiga, utan det var endast de mer välbeställda som hade råd med sådana leksaker för sina barn.
Plast – ett billigare material
Efter andra världskriget började olja användas vid tillverkningen av plast, samtidigt som nya varianter av plast introducerades. Plasten kunde lätt gjutas till olika former, i olika färger och till ett lågt pris. Detta passade förstås leksaksindustrin som snabbt tog till sig det nya materialet. Under 1950-talet presenterades till exempel såväl legobitar som Barbiedockor och marknaden översvämmades av diverse plastprodukter. VEB Plasticart var en östtysk tillverkare av plastleksaker, under något olika namn verksam mellan 1958 och 1991. De producerade också ett antal plastbyggsatser, varav många idag är eftersökta samlarobjekt.
VEB stod för "Volkseigener Betrieb", eller folkägt företag. Detta var den juridiska form under vilken företag drevs i det gamla Östtyskland. De drevs ofta tillsammans med andra organisationsenheter under beteckningen "Kombinate". Ibland lades ett hedersnamn till dessa företag, som till exempel "VEB Kombinat Chemische Werke Walter Ulbricht". Dessa hedersnamn fick de olika företagen kämpa om genom att uppnå, och helst överskrida planmålen.
Efter Berlinmurens fall skapades en organisation, Treuhand, för att privatisera de östtyska företagen. 1993 privatiserades Plasticart. Företaget finns fortfarande kvar, de tillverkar fortfarande leksaker men är numera omlokaliserat till Sachsen.
Robert Pohjanen
Antikvarie, Norrbottens museum
(publicerad 2008)
Läs mer:
- King, Constance Eileen, The Encyclopedia of Toys.