Herbarier - viktiga tidsdokument
Herbarier från Unbyn
Herbarier är viktiga tidsdokument som kan berätta om till exempel miljö- och klimatförändringar. I museets samlingar finns flera herbarier bevarade.
Samlat och pressat växter har man gjort sedan lång tid tillbaka och det var präster, lärare och läkare som skapade våra tidigaste herbarier. Ett herbarium är en samling av pressade växter, svampar eller alger fästade på pappersark eller inlagda i konvolut. Arken är försedda med etiketter med för växten viktiga uppgifter, som växtens namn, växtplats och insamlingsdatum. Arken ordnas systematiskt efter släkter och familjer.
De äldsta herbarierna
Det första kända herbariet skapades av den italienske läraren och botanikern Luca Ghini 1544 i Pisa. På Evolutionsmuseet, Uppsala universitet finns ett annat av världens äldsta herbarier, Hortus siccus. Materialet samlades in i Centraleuropa i början av 1600-talet av Joachim Bruser. Herbariet kom till Uppsala i mitten av 1600-talet.
På Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm finns läraren Antonius Christophori Münchenbergs Herbarium vivum med växter från slutet av 1600-talet och början av 1700-talet. De flesta växterna är insamlade på Gotland, men även i Uppsala. Samlingen är exempel på en förlinneansk så kallad gräsbok som är en kombination av herbarium och anteckningsbok.
Linnés och Laestadius herbarier
Det var på Carl von Linnés tid, under 1700-talet, som herbarier började användas i vetenskapligt syfte. Den största delen av Carl von Linnés herbariesamling finns idag hos The Linnean Society of London. Det var Sara Lisa Moraea, Linnés hustru, som efter makens död och på grund av pengabrist sålde samlingen till den engelske medicinstuderande Smith. Denne Smith var sedan med och grundade Linnean Society. På Uppsala universitet, Naturhistoriska riksmuseet och i Bergiusherbariet i Bergianska trädgården finns dock en del av den linneanska samlingen kvar.
På Naturhistoriska riksmuseet och i Bergiusherbariet finns även växter insamlade av väckelsepredikant Lars Levi Laestadius, som även var en framstående botaniker och en god kännare av Lapplandsfloran. Sina forskningsresultat sände han till Vetenskapsakademin. Laestadius upptäckte okända arter som Laestadiusvallmon och starrarten Carex Laestadiana. Efter Laestadius död, 1861, köpte Kungliga vetenskapsakademin in hans herbarium som innehöll 6500 växter.
Viktiga tidsdokument
Framför allt de vetenskapliga herbarierna utgör ett viktigt studiematerial inom flera vetenskapsgrenar, men framförallt inom systematiken. Herbarier är också användbara för att studera miljö- och klimatförändringar. I tider med klimatpåverkan på grund av växthuseffekten kan herbariematerialet ge viktig information. Herbarierna är även viktiga kulturhistoriska dokument.
Herbarier i museets samlingar
I Norrbottens museum samlingar finns flera herbarier. Det äldsta är från Södra Sunderbyn, Nederluleå socken, med växter som samlats in mellan åren 1849-1915. Bilden ovan visat tre herbarier (Nbm 21784-21786) som har skapats av tre syskon från Unbyn, Överluleå socken. Det är också i och omkring Unbyn som de flesta växterna är insamlade under 1920- och 1930-talet. I ett av herbarierna finns även ark med växter som barnens far samlat in med så tidiga insamlingsdatum som 1885.
Ark med pressade styvmorsvioler, Viola tricolor av familjen Violaceae, insamlade i en trädgård i Unbyn den 20 augusti 1922 och ark med hönsbär, Cornus suecica av familjen Cornaceae, insamlad vid en dikesren i Unbyn den 15 juli 1921.
Anja Wrede
Antikvarie, Norrbottens museum
(publicerad 2008)