Kalender (samisk träkalender)

Samerna höll reda på viktiga dagar under året med hjälp av en träkalender.

I anslutning till 300-årsjubileet (år 2007) av Carl von Linnés födelse uppmärksammade vi ett märkligt föremål i Norrbottens museums samiska föremålssamlingar. Det är en kalender (Nbm 2248 a-d) av trä med streckmarkeringar för årets alla dagar samt inristade tecken för helgondagar och andra märkesdagar.

Carl von Linné

Den 25-årige Carl Linnaeus gjorde som student i Uppsala sin berömda resa till Lappland år 1732. Fem år senare disputerade han i Holland, varvid han lät porträttera sig i helfigur, klädd i en samisk dräkt, som han hade anskaffat under den lappländska resan. Att han då bar denna dräkt kan tolkas som ett uttryck för hans egen uppskattning av vistelsen i Lappland. I bältet hänger några föremål, bland annat en träkalender liknande den som finns på Norrbottens museum.

De många intressanta och värdefulla iakttagelser, som Linné gjorde under resan, skrev han ner på lösa papper i dagboksform. Det var ofta exotiska och sällsamma noteringar – både i hans egna ögon och i samtidens. Om kalendern skriver han bland annat att samerna: "som underligt är hafa inga almanacker, utan liksom runstafvar, gjorde på 7 stycken små spjelkar..."

Evighetskalender

Den kalender som finns på Norrbottens museum består av fyra tunna skivor eller spjälor av björk, som hålls ihop med en sensnodd som trätts genom de två hålen i varje skiva. Skivornas längd är 17 centimeter och bredden är 3 centimeter.

Kalendern är en evighetskalender, som ägaren kunde använda från år till år. Genom sin form har den varit lätt att bära med sig. Den har inskurna skåror – ett streck för varje dag under året. Var sjunde dag, således varje vecka, är markerad med ett kryss. Samerna hade namn för varje vecka under året. Denna veckokalender ska läsas uppifrån och ner, från vänster till höger, med början den 23 december. Ovanför dagraden är inskurna tecken (dock inte runtecken) för märkesdagar och helgondagar.

Viktiga dagar

Kalenderns funktion, som vi ser den i denna träkalender, var främst att veta vilken dag det var frågan om, att hålla reda på kyrkliga helgdagar, marknadsdagar och andra viktiga dagar under året.

För att kunna använda träkalendern måste ägaren ha kännedom om det aktuella årets så kallade söndagsbokstav och gyllental, vilket man i allmänhet fick veta av församlingsprästen vid årets början. Då kunde man också hålla reda på rörliga helgdagar, främst när påsken inföll. På museets kalender är två kors, så kallde vigilietecken inskurna. De markerar vigilian dagen före juldagen och nyårsdagen, då man måste iaktta fasta.

Bland andra intressanta tecken finns några, som markerar årets olika Mariadagar, då jungfru Maria, Jesu moder firades, av vilka den 25 mars var den främsta, samt två Annadagar i december, både den 9/12 och den 12/12, då Marias moder Anna firades. Två viktiga märkesdagar i det samiska året var den 14 april, då björnen ansågs lämna sitt vinteride och då sommarhalvåret började samt den 14 oktober, den dag då vinterhalvåret började och björnen gick i ide.

Folklig tideräkning

Denna typ av streckkalender har samma funktion som runstavar eller primstavar, vilka har brukats sedan medeltiden och tidigt har uppmärksammats i forskningen om folklig tideräkning. Ursprungligen var syftet för en medeltida kalender att veta vilken dag en viss festdag inföll eller ett visst helgon skulle firas samt graden av fasta och högtid med mera.

Museets samiska träkalender kan möjligen dateras till 1700-talets mitt. Dess ursprung är okänt men skulle kunna härröra från lulesamiskt område. Ingalill och John Granlund, som studerade ämnet ingående, menade att det troligtvis finns ett samband mellan museets kalender och en samisk katekes med almanacka, som kyrkoherden i Gällivare, Pehr Högström gav ut år 1748. Den kalender, som avslutar denna katekes, benämnde han "Rime".

 

Örjan Wallström
F.d. museitjänsteman, Norrbottens museum
(publicerad 2007)


Läs mer:

  • Ingalill och John Granlund, Lapska ben- och träkalendrar. Nordiska museets skriftserie Acta Lapponica XIX, 1973.
  • Sunna Kuoljok, Carl von Linné i samisk dräkt. Norrbottens museums årsbok Norrbotten 2006.

Fler berättelser ur samlingarna  >