Postväska

Sedan 1636 har det svenska postverket delat ut post i landet. Under 1800-talet fick postutdelningen en fastare form och ett tätare nät. Även mindre orter fick då postutdelning. Till Kaunisvaara kom posten första gången 1860.

Det svenska Postverket grundades 1636 efter ett förslag av Axel Oxenstierna. Redan samma år infördes regeln att postbudet skulle blåsa i ett posthorn när han närmade sig nästa postgård. Posthornet avskaffades 1872, men användandet levde kvar under många år. Posthornet blev senare postverkets symbol.

Förutom posthornet skulle postbudet, eller postiljonen som han kom att kallas, också vara utrustad med en postbricka på bröstet samt en låsbar väska. Postväskan var tillverkad av läder och hade ett lock som kunde låsas, antingen med en kedja eller en järnstång. Den fick bara öppnas av postmästaren på ett postkontor. Förutom denna väska kunde postiljonen också ha en mindre lädersäck eller väska för lösa brev som lämnades till honom under vägen. Denna väska kom att kallas lösväska.

Pistoler eller värja ingick också i utrustningen, efter att överfall på postbud hade inträffat. Pistolerna ersattes 1875 med revolvrar. Det sista postalvapnet var batong som avskaffades så sent som 1973. Det var belagt med dödsstraff att överfalla ett postbud.

Vid 1800-talets mitt skedde flera förändringar inom postväsendet. De första frimärkena gavs ut år 1855, och då sattes också brevlådor upp vid alla postkontor. Från 1863 blev det möjligt för kvinnor att arbeta som poststationsföreståndare. Lantbrevbärare började införas från 1878.

Postutdelning i Kaunisvaara

Kaunisvaara är en liten ort i Pajala kommun, två mil norr om Pajala och en och en halv mil från gränsen till Finland. Byn grundades vid slutet av 1700-talet. Kaunisvaara består egentligen av två byar, Sahavaara och Kaunisvaara, och är åtskilda av en myr.

I trakten av Kaunisvaara har arkeologer från Norrbottens museum påträffat fornlämningar, omkring 11 000 år gamla. Detta har lett till nya teorier om hur Norrbotten befolkades efter den senaste istiden.

Kaunisvaara låg vid postföringslinjen Pajala–Karesuando, som startade 1860. Turen gick en gång i veckan, och från 1919 två gånger per vecka. Invånarna i Kaunisvaara fick då möjlighet att sända post med postiljonens lösväska. En postväska (Nbm 10760) finns i Norrbottens museums samlingar.

Från år 1928 utgick en särskild lantbrevbärare från Pajala till Kaunisvaara två gånger i veckan. Mellan 1944 och 1974 fanns en poststation i Kaunisvaara, sedan kallades det för postställe under sex år, och 1980 var man så tillbaka vid lantbrevbäring från Pajala.

I dag är kanske Kaunisvaara mest känt för sin nystartade järnmalmsgruva. Fyndigheten, framför allt på Sahavaara, har länge varit känd men det är först på senare år som brytningen har blivit så lönsam att den faktiskt har kommit igång.

 

Robert Pohjanen
Antikvarie, Norrbottens museum
(publicerad 2012)


Läs mer:

  • Eliasson, Åke, Lindgren, Hans, Sundquist, Gösta, Post i norr,1992.

Fler berättelser ur samlingarna  >