Prästens högsäte

Ett av de tidiga föremålen i museets samlingar är denna gamla karmstol med inventarienummer 48. Den är utförd i vad man kanske skulle kunna kalla en naiv barockstil och den är försedd med praktfulla broderier på sits och ryggbricka.

Broderierna är utförda på en, numera blekt blå bottenväv och består av blommor och blad. Där finns också initialerna E S, samt årtalet 1733. Vad som hände detta år vet vi inte.

E S betyder i alla fall Erik Jonsson Sylvin. Erik var född den 5 augusti 1708 i Skogs socken i Ångermanland som son till sockenskrivaren Jon Jonsson i Träskby. I tjugoårsåldern kom han till Uppsala för studier. År 1740 promoverades han till magister och fyra år senare blev han prästvigd. Året därpå, 1745, tillträdde han en komministertjänst i Härnösand och i juli samma år gifter han sig med Christina Eurenia, född 1722 i Härnösand, död 1795 i Torneå. Christinas mor var Catharina Renhorn från Luleå. Paret fick barnen Catharina, Märta Catharina, Christina, Elisabeth Margareta, Erik och Jöns, men endast Christina verkar ha uppnått vuxen ålder och blivit gift.

Stolens ryggbricka, foto Åke Åström

År 1758 blev Erik, av stadsfiskalen Magnus Edenmark, anklagad för att ha ”brukat mindre tjänliga ordasätt, som kunnat åstadkomma mer förargelse än uppbyggelse i församlingen.” Anklagelsen visade sig så småningom vara helt ogrundad och stadsfiskalen tog också tillbaka sin talan. Det hela grundade sig i att Sylvin hade bedrivit en hätsk kampanj från predikstolen, en kampanj mot spelandet. Tack vare denna anklagelse finns emellertid några av Sylvins predikningar bevarade så att det är möjligt att studera hur en välutbildad präst på 1700-talet kunde lägga ut sin text.

Till Nederkalix

År 1760 blev så Erik Sylvin utsedd till kyrkoherde i Nederkalix församling. Under sin ämbetstid där yrkade han bland annat på att kyrko- och sakristiefönstren skulle förstoras eftersom kyrkan var så mörk att besökarna hade svårt att läsa i psalmboken. Sylvin skänkte också en altartavla, föreställande nattvarden, till kyrkan. År 1770 gjorde han en anmälan om några personer som redan för 20-30 år sedan slagit sig ner på prästgårdens mark. Han ville att dessa skulle avhysas, vilket också skedde så småningom.

Erik Sylvin avled 1777 och efter ett års nådetid blev Christina tvungen att flytta från prästgården. Förmodligen blev stolen kvar där tills den hamnade i vårt magasin mot slutet av 1800-talet.

 

Robert Pohjanen
Antikvarie, Norrbottens museum
(publicerat 2015)


Läs mer:

  • Härnösands stifts herdaminnen, Leonard Bygdén, 1923-26.

 Fler berättelser ur samlingarna  >