Revolver (peppardosrevolver)
Peppardoserevolver
En revolver med fler än två pipor kallas för peppardosrevolver, för att den framifrån liknar en peppardosa med hål.
Museets peppardosrevolver (Nbm 4506) är märkt "IEH" vilket står för Iohan EngHolm. Johan Engholm var född 1820 i Ödestugu socken i Småland och dog på samma ort 1918, 98 år gammal. Han var vapensmed, gelbgjutare och bonde.
Förmodligen började Johan med vapentillverkning någon gång på 1840-talet och det sysslade han med ända till 1800-talets slut. Han gjorde pistoler och revolvrar med en, två, tre, fyra, sex eller åtta pipor – men också hushållsföremål som ljusstakar och mortlar. Han tillverkade även kyrkkronor till Ödestugu och Malmbäcks kyrkor. På sina vapen använde han signaturerna J ENGh eller IEH.
Johan Engholm var förmodligen den smed som inledde vapenproduktionen i Ödestugu, som under 1800-talets andra hälft blev ett centrum för tillverkning av mässingsvapen. Många vapensmeder kom också att gå i lära hos Engholm.
Museet förvärvade denna peppardoserevolver 1941. Den sades då komma från Kalix. Kolven har den för Engholm vanliga fågelhuvudsutformningen.
Historik
Under 1800-talet tillverkades olika modeller av fickpistoler eller puffertar (av tyskans puffen som betyder knalla eller skjuta). Av dessa är kanske Derringerpistolen den mest kända. Den var en kompakt, grovkalibrig och räfflad slaglåspistol med två pipor, avsedd för självförsvar. Ökänd blev den 1865 när John Wilkes Booth använde en Derringer för att mörda USA:s president Abraham Lincoln.
På 1830-talet började olika revolverkonstruktioner dyka upp. När vapnet har fler än två pipor kan den kallas för peppardosa ("pepperbox"). Namnet beror på att den framifrån kan sägas likna en peppardosa med hål. När den moderna revolvern började användas på 1850-talet, försvann peppardosan efter hand ur bruk. Liksom en vanlig revolver har den kulor i separata kammare i en roterande cylinder. Till skillnad från revolvern har varje kammare dock en egen pipa.
Dessa revolvrar var främst avsedda för civilt bruk, och till självförsvar. Revolverns konstruktion gör den svår att sikta med. Men då man vanligtvis sköt från höften, höll pistolen lågt och helt enkelt pekade mot målets mitt, var det inte någon stor nackdel. Peppardosor är normalt inte heller räfflade, vilket också minskar precisionen.
Mässing användes till många delar av konstruktionen. Mässing är ett mjukt material och relativt lättbearbetat. Detta var en fördel, då många av vapensmederna inte hade några verkstäder utan helt enkelt arbetade hemma i sina kök. En nackdel med materialet är dock en snabbare förslitning och eventuell överhettning med risk för explosioner. Efter materialet kallas dessa vapen ibland för malmpistoler. De kan också kallas för länsmanspistoler.
Robert Pohjanen
Antikvarie, Norrbottens museum
(publicerad 2008)
Läs mer:
- Svantesson, Perry, Svenska vapentillverkare under slaglåsperioden 1825-1890: Pistoler, pepperdosor, revolvrar, "mässingsvapen", 2005.
- Åshede, Eric, Småländska mässingsvapen. 1981.