Spottkopp
Spottkopp
En spottkopp för utomhusbruk för lungsotsjuka patienter för att minska smittspridning.
Spottkoppen (Nbm 20301) kommer från sanatoriet i Sandträsk där kärl som denna användes flitigt av sjukhusets patienter. Kärlet är format som en liten flaska, ämnad att till exempel passa bra i fickan vid vistelse utanför sjukhusets lokaler där "fasta" spottkärl saknades.
Spottkoppens användning
De första årtiondena av 1900-talet grasserade lungsot (tbc) i Norrbotten. Orsaken till detta låg bland annat i trångboddhet och dålig ventilation i bostäderna samt undermålig och ensidig kost.
Man ansåg från medicinskt håll att smittämnets spridning i luften genom upphostning utgjorde den största faran. Man kom därför med föreskriften att "allt spottande utom i lämpligt uppsamlingskärl på det strängaste förbjudas".
Med uppsamlingskärl avsågs spottkoppen. Det var viktigt att ett "tillräckligt antal ändamålsenliga, lämpligt uppställda och lätt tillgängliga uppsamlingskärl eller spottkoppar bör sålunda aldrig saknas i rum eller bostäder, där lungsotsjuka vårdas och vistas..."
Från läkarhåll ansåg man vidare: "Det är otänkbart att hindra den sjuke från att hosta. Men man kan vänja honom att spotta i en så kallad spottkopp, eller i en spottflaska, som kan bäras i fickan, och vars innehåll sedan förstöres genom kokning eller oskadliggöres genom att grävas ned i jorden eller tömmas ut på avträdet eller i avloppsledningen."
Per Moritz
Antikvarie, Norrbottens museum
(publicerad 2006)